Om ni visste vad jag saknar de långa långsamma löppassen. Men det har inte fungerat för mig de senaste åren. redan 2009 på våren började kroppen protestera. Jag förstod inte varför men mina löppass blev bara kortare och kortare för att efter sommaren 2009 upphöra helt.

Efter det hände det. Det som många kallar utbrändhet, eller att gå i väggen, utmattning. Det finns många namn men februari 2010 var jag så fullständigt trött och utsliten. Jag hamnade på vårdcentralen som forslade mig vidare till Universitetssjukhuset i Örebro för ytterligare kontroll, röntgen och provtagningar. Mitt blodtryck låg på 280/172 i viloläge och läkarna var riktigt orolig för mig.

Till min glädje fanns det inga fysiska men vare sig på hjärtat eller njurar. Orsaken till den kritiska situationen var troligen en extrem stress trodde läkaren och den kurator som jag fick till hjälp. Mycket måste förändras i mitt liv sa hon, om  jag nu vill fortsätta leva länge.

Jag fick en massa tabletter som jag troligen kommer att få dras med resten av livet, men nu börjar trycket bli mer stabilt även om det fortfarande är lite ”svårkontrollerat”. dvs ibland alldeles för högt och ibland motsatsen. Det innebär att det fortfarande är problem med att springa, men långa promenader går alldeles utmärkt.

Sommaren 2010 gjorde jag en fantastisk resa då jag vandrade på pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Med blodtrycksmediciner och blodtrycksmätare tog jag mig fram hela den långa vägen till Finistera. Nästa 1000 km. Det gav mersmak men framför allt fick jag tid att fundera över min egen situation.

Nu ca 18 månader efter min ”kollaps” känns det som att jag börjar få kontroll på livet igen. Givetvis saknas löpningen och jag blir så avundsjuk när jag läser om mina gamla löparvänners lopp och träningsrundor. Men samtidigt så inspirerar det. Skall jag göra ett försiktigt försök igen? Jag tror det.

Det blir i första hand raska kvällspromenader innan själva löpningen tar vi. Men jag skall tillbaka till ett ultralopp någon gång nästa år och då menar jag som deltagare och inte publik. Jag kommer inte springa fort utan abonnerar gärna på sista platsen. Bara jag får vara med är jag nöjd.

Publik tänker jag vara redan nu på fredag under ngn timme då jag passerar Skövde och får se många av mina vänner springa antingen 24 timmars-  eller 48 timmarsloppet.

Så lite träningsrapporter kommer förhoppningsvis finnas här under hösten, precis som i min gamla blog.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: