Jag fick en hjärtinfarkt

Det har nu gått ett tag sedan jag råkade ut för infarkten. Det skulle ju aldrig hända mig trodde jag, men kroppen ville något annat.

Visst hade jag förutsättningar för att få en infarkt men jag trodde att med min cykelträning skulle jag hålla den borta. Men en dag, när jag genomförde ett långcykellopp i maj 2017, så tog energin plötsligt slut. Jag orkade inte längre trampa uppför backen även om det bara var ett par hundra meter kvar. Det var inte enbart orken som tog slut utan även motivationen att fortsätta försvann. Jag hoppade av cykeln, satte mig ned vid vägkanten och undrade vad är det som händer med min kropp. Jag grät och var också rädd.

Efter en stund hoppade jag upp på cykeln igen, valde en annan väg som jag visste i huvudsak skulle innebära utför ned till Borås. Jag hade cyklat 200 km av loppet, men nu gällde det istället att försöka se till att jag kom hem. Väl nere i Borås tog jag mig hem via tåg.

Efter denna dag orkade jag inte under flera månader ta mig upp på cykeln igen . Jag har länge bokfört mitt blodtryck och den hade nu återigen blivit för hög.  Visserligen gick trycket ned efter några dagar men inte tillräckligt.

Jag blev tröttare och tröttare för varje dag och i augusti började trycket stiga igen. Jag blev så fruktansvärt trött så jag bestämde mig för att söka till vårdcentralen. De skickade mig direkt till akuten och där konstaterade de att jag har under sommaren haft en hjärtinfarkt.

Men det skulle ju aldrig hända mig!

Efter många och långa utredningar samt medicinering under hösten så har jag mentalt börjat acceptera läget. Vissa utredningar kvarstår men en åtgärdsplan har påbörjats.
Det positiva är att jag får fortsätta träna både löpning, cykling och annat. Jag får också träna mycket och väldigt länge om jag vill men under de närmaste månaderna får jag inte utsätta mig för högintensiv träning.
Men det ger ju sig själv när jag nu äter betablockerare (plus annan medicin) som fullständigt omöjliggör intensiv träning.

Men det är ändå helt OK menar de att jag till sommaren genomför ett av mina mål. Att cykla genom Europa ned till Santiago de Compostela.
Så nu bli siktet inställt på detta när det gäller min träning.

Jag har också duktiga läkare som förstår betydelsen av mycket träning. Planen är att rätta till det akuta problemet med blodtrycket, som stiger till 290 vid hög belastning (läkaren avbryter testet när jag kommer upp till 290). När vi väl fått ordning på det så kan jag få ta bort betablockeraren. Det stora problemrt är dock de mycket besvärliga arytmierna som jag har och där vet inte läkarna riktigt hur de skall gå vidare.

Jag har bokfört mitt blodtryck länge och bilden visar hur det har sett ut de senaste 18 månaderna

 

 

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: