Ett märke på bröstet

Jag blev skrämd när jag hittade en kommentar i Anton Gaardboe’s bok – ”Den sidste Natmandsfolk i Vendsyssel”.

Redan den 27:e december 1587 kom det en förordning som krävde att alla fattiga i Danmark och Norge ska bära ett tydligt tecken som skulle fästat på bröstet och vara väl synligt. Detta krav upprepades 1701 och 1708. Ytterligare förordningar, som ställde liknande krav, kom under senare delen av 1700-talet.

Detta gäller givetvis också de kringvandrande nattmännen.

Så här skriver han Gaardboe

”Allerede så langt tilbage i tiden som strax efter reformationen begyndte vår egen regering både her (Danmark) og i Norge at lovgive mod de elementer, både fremmede og indfødte, i befolkningen, som i alt for høj grad elskede det fri og ubundne landstrygeri, men alle lovbud, deriblandt Frd. Af 27/12 1857 med det ejedommelige påbud, at de fattige skulle bære et fastbundet tegn synligt på brystet.”

Det har alltid varit en jakt på de allra svagaste i samhället. Genom krav på igenkänning. Förbud om tiggeri. Straffbart att vara hemlös. Tullar som förhindrade att man vandrade. m.m. Det är ju mycket enklare att jaga eller rent av bestraffa de svaga än att förändra samhället.

Nazisterna var inte först med att märka upp önskade människor. I deras fall Judar. I dag handlar debatten i Sverige om tiggeriförbud och då inlindat som om det skulle vara ett skydd för de mest utslagna i samhället.