Fattiga tvingas bära ett märke

Redan 1857 trädde en förordning i kraft som tvingade alla fattiga att bära ett tydligt märke, som skulle vara fastsytt på deras kläder och vara väl synligt. Denna bestämmelse följdes av fler förordningar som ställde samma krav under både 17:e och 18:e århundradet. Märket skulle identifiera den fattige. Bilden ovan är ett sådant märke.

Att vara fattig är den som inte har fast bostad eller försörjer sig vid tiggeri. Tiggeri kunde vara att be om att få utföra dagarbeten på gårdar i utbyte mot mat och nattvila. Arbeten som utfördes kunde vara vanligt grovjobb men senare också att sota skorstenar, utföra glasmästarjobb, sömnad, förtenning, slipa knivar och saxar m.m.

Samhället kunde ändå inte lösa fattigdomen för de hemlösa även om det fanns försörjningsplikt av samhället där de ansågs vara, som vi idag säger, skrivna. Det var heller inte ovanligt att de jagades bort av allmänheten eller så valde de fattiga att själva vandra runt för att hitta mat och skydd för natten. Hungern är ett effektivt sätt för att försöka hitta möjligheter till överlevnad.