Nattmän och rackare
i Danmark
Vilka var nattmännen?
Om du ställer frågan till danskarna, vilka var nattmän, är det inte säkert att du får ett svar. Många idag känner inte till vilka de var. Om man mot förmodan känner till dem så får du räkna med olika svar ointe minst deras historiska bakgrund.
Många menar än i dag att Nattmännen i Danmark var en folkgrupp. De säger än i dag att de var”zigenare” medan vi föredrar kalla dem för romer.
Tidigt på 1600 talet, hade nattmännen en viktigt uppgift. De var då lagstadgat att varje köpstad skulle ha en nattman, som bl.a. tog hand om självdöda djur, hjälpte bödeln, slaktade hästar och tog han om djurens skinn eftersom det var förbjudet att begrava djur med skinnet kvar.
Eftersom nattmannen var en ”oren” människa så kunde allmänningen också riskera bli smittade om man kom i fysisk kontakt med en nattman. Givetvis gick detta orena i arv till nattmannens familj. Så antalet ”orena” växte i antal och fick svårigheter att försörja sig.
När bönderna under 1800-talet själv började slakta hästar och samhället får fram bättre latrinsystem m.m. så blir nattmannen överflödig och de blir ett kringvandrande folk, som utför enklare sysslor i utbyte mot nattlogi och mat. Man tigger för att överleva.
Stenen på bilden är rest som ett minne över Christen Nielsen, nattman i Rönbjerg. Han är en ana till mig, 9 generationer bort.
Den stora rackarjakten
Den 11 februari 1835 genomfördes ”den store kæltingjagten”. Den hade planerats och skulle genomföras på order av landshövdingen Laurvig Ahlfeldt. Han hade även samlat ihop sockenfogdarna som skulle vara med och leda alla de insatser som skulle genomföras denna dag.
Detta var inte den enda jakt som bedrevs för att fånga in nattmän, men den största och mest organiserade.
Jakten genomfördes i Ringkøping, Viborg och Aalborgs län (amter) och ansågs vara framgångsrik då lösdrivande folk blev anmodade till fasta boplatser. 142 personer fångades in denna dag och man kunde nu konfirmera dessa och folk som hade ”avlat grumling” kunde nu bli vigda.
Följande personer, som finns i min släktdatabas, fångades in denna dag
Christen Eliasen är född 1813 och är min farmors morfars bror
Hansine Jakobine Handsdatter levde tillsammans med Christen Eliasen
Anders Eliasen är född 1816 och är min farmors morfars bror och därmed bror till Christen här ovan samt till Johannes Eliasen, en anfader till mig
Ane Sofie Klemensdatter är min farmors mormors mor
Mette Marie Johannesdatter är min farmors morfars farbrors dotter
Ingeborg Andersdatter är född 1837 och dotter till min farmors morfars bror Anders Eliasen
Det kan finna fler i min släktdatabas som fångades in
Fattiga tvinades bära ett märke
Redan 1857 trädde en förordning i kraft som tvingade alla fattiga att bära ett tydligt märke, som skulle vara fastsytt på deras kläder och vara väl synligt. Denna bestämmelse följdes av fler förordningar som ställde samma krav under både 17:e och 18:e århundradet. Märket skulle identifiera den fattige. Bilden ovan är ett sådant märke.
Att vara fattig är den som inte har fast bostad eller försörjer sig vid tiggeri. Tiggeri kunde vara att be om att få utföra dagarbeten på gårdar i utbyte mot mat och nattvila. Arbeten som utfördes kunde vara vanligt grovjobb men senare också att sota skorstenar, utföra glasmästarjobb, sömnad, förtenning, slipa knivar och saxar m.m.
Samhället kunde ändå inte lösa fattigdomen för de hemlösa även om det fanns försörjningsplikt av samhället där de ansågs vara, som vi idag säger, skrivna. Det var heller inte ovanligt att de jagades bort av allmänheten eller så valde de fattiga att själva vandra runt för att hitta mat och skydd för natten. Hungern är ett effektivt sätt för att försöka hitta möjligheter till överlevnad.
